Det absolut värsta man kan göra mot mig är att ignorera mig. På riktigt, det var därför Osäkerhetsmannen gjorde mig så illa. För att han oftast valde att ignorera mig.

Nu gör en av mina vänner samma sak. Hon är arg, eller irriterad på mig och det är okej. Men varför inte bara säga det? Som en vuxen?

Nej istället väljer hon att påstå att hon inte är sur, och sen svarar hon inte när jag ringer. Och jag kan inte ta det som något annat än ett slag i ansiktet då hon är en av dom få som vet hur mycket det sårar mig. Så att just hon gör såhär gör ont.

Men fine, jag är samtidigt inte den som tvingar mig på folk så jag lämnar det nu. Det svider eftersom jag hade velat prata om det. För det hela är bara ett missförstånd. Hon tror att jag gjort något som jag faktiskt inte har gjort..synd bara att hon var så snabb på att dömma.

Jag är i vilket fall färdig med henne och tyvärr innebär det att jag måste dra mig undan våra gemensamma vänner oxå. Men låt det vara så. Dom förstår hur jag känner.

Kocken säger att jag är för hård....vad tycker ni? Hon har ignorerat mig i en vecka. Som ett barn, vem vill ha vänner som är beredda att bara släppa dig utan att höra sig för vad som är fakta och vad som är lögn?